Förändrad värld Lupple & Medi

Han såg på honom. " Inte dig jag kallar idiot. Det är han." Sa han ärligt och svalde hårt. " Du har rätt. Vi märkte det inte. Men ärligt, så har vi inte direkt varit där på senaste tiden så ofta." Sa han ärligt.

"Men det måste varit ett år eller så. Det kan inte ha försvunnit så många på så kort tid." Sa han medan han körde.
"Eller har det varit så?"

Han funderade lite. " Finns inga klara datum. Men främst för att alla kvinnor är inte anmälda saknade, utan bara raderade från hans liv." Sa han lugnt.

Theodore nickade och fortsatte att köra.

Väl framme i storstaden stannade han och klev ur bilen.
"Så vart ska vi börja?" Frågade han och såg sig om.

" Sjukhuset. Vi måste prata med kvinnan. För tänk om anledningen till att vi inte känt likdoft är för att det inte finns lik. Ännu." Sa han tyst på ett uråldrigt språk för att inte bli överhörd.

Han nickade och log.
"Då börjar vi där. Vi kanske ska köpa med oss blommor. Så vi inte kommer för tomhänta." Han nickade.

Han log. " Absolut. " Sa han och gick över vägen till en blomaffär och köpte en stor bukett.

Theodore gick sedan in på sjukhuset och frågade sig fram. När han såg sin bror nickade han.
"Följ med mig."

Rafael följde efter Theodore med buketten i handen.

När han kommit fram knackade han på dörren och öppnade den.
"Är det här du gömmer dig?" Sa han varmt och såg på kvinnan.
"Stör vi?"