Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael flinade lite. "Här också. Vet bara inte hur vi ska föra ut alla som behöver komma i säkerhet." Sa han ärligt.

"Mannen ska ju bort först. Så lägg honom i hans bil och börja köra honom hem. Vi får skorta bilen sen. Jag tar barnen till sjukhuset och ringer även byrån. De skickar ambulanser diskret."

Rafael nickade sakta. " Ja. Det är sant. Hur vill du ha honom uppspänd?" Frågade han lugnt och funderade. " Några kloka idéer på hur jag ska smuggla in honom utan att tjejerna märker?" Sa han roat.

"Nej låt honom vara i en cell först." Sa han och suckade.
"Kör ner bilen i garaget. Därifrån tar du hissen till våran våning och drar honom dit? Det är väl den bästa lösningen?" Sa han och såg på de små.
"De är så små.."

Rafael nickade sakta. " Cell blir det. " Sa han tankfullt och flinade lite. " Just det. Hissen." Flinade han och letade fram ett par av mannens bilnycklar. "De funkar. Kom ihåg att hitta hans testamente." Log han.

Han nickade och sprang ner och började leta. Det tog inte lång tid att finna det och började läsa det. Det gick att ändra men det skulle ta lite tid. Det fick byrån även fixa. Han log och stoppade ner pappret i bröstfickan innan han lyffte upp mannen i sin famn som han inte vägde något och bar ner honom till hans bil. Lade honom i bakluckan och såg ambulanserna komma.

Rafael satt redan i bilen. " Broder. Gör tjejen lycklig. " Sa han innan han började åka iväg med bilen. Raka vägen hem.

Han hade tagit de två små och tagit sig till sjukhuset.
"Clara?" Frågade han och kom in.
"Jag har några som gärna vill till dig..." Sa han ömt.

Clara tittade upp när hon såg doktorn igen och log. " Vilka?" Frågade hon men hörde sedan barngny och flög upp ur sängen och fram till honom med ögonen fyllda av tårar. " Mina barn." Grät hon och tog varsamt över dem.

"Du borde ligga Clara. Jag kommer ge dig dem." Sa han och log ömt.
"De är så lika dig. Så vackra." Sa han och nickade.
"Är du okej?"