The cold in our bodies [PRS]

"Får jag fara hem?" Hon såg nu gladare ut och nickade.
"Om jag vill. Jag skulle göra allt för att få se dem igen." Hon log igen men sedan försvann hennes leende.
"Vad ska jag göra för att få det? Vad är kraven?"

"Åh, jag vet inte det.", svarade hon på Alices sista fråga. Hon funderade ett ögonblick. "Du måste söka upp greven och berätta för honom att du vill resa hem för att hälsa på." Hon pausade och tänkte efter ytterligare, försökte se vad Ivan skulle kunna tänkas svara Alice. När hon funderat klart bleknade hennes fundersamma min. "Sedan måste du acceptera det Ivan säger. Och.. Nekar han, så kan du fråga honom senare, vid ett bättre tillfälle igen.", sa hon och såg bestämd ut. Det kändes som det rätta. Men det var ju faktiskt bara Ivan som kunde svara Alice.

Med iver lyssnade Alice på Olivia och nickade.
"Jag ska söka upp honom imorgon. Jag vill verkligen inte störa honom. " Sa hon och rättade till sitt hår. Drog handen genom sitt hår och svalde hårt.

"Det låter bra.", bekräftade Olivia. Hon log lättat när hon såg att Alice var på bättre humör. "Vad sägs som något att äta till dig? Medan vi andra gör klart för middagen som greven ska ha med sitt sällskap. Du behöver samla kraft." Olivia strök henne igen över armen med en finurlig blick och vände sig sedan om för att lämna rummet och gå tillbaka till köket.

Hon log lättat och nickade.
"Ja, jag är utsvulten." Men sedan såg hon på henne.
"Samla kraft till vadå? Jag kommer väl bara vara här i köket?" Hon såg nu oroad ut.

"Jag menar bara att du är utarbetad. Du har haft det tufft sedan du kom hit. Eller har jag fel?" Olivia tvekade lite, men serverade sedan Alice en tallrik med mat som de sparat sedan tidigare. Hon satte ner tallriken på bordet framför Alice. "Hursomhelst, så är det bra om du äter. Vi andra har redan ätit.", förklarade Olivia och log igen.

"Jo du har rätt. Tack så mycket." Hon tog emot tallriken och slog sig ner. Började sedan att äta och blickade upp på henne med mjuk blick.
"Du är så vänlig mot mig. Jag vill tacka dig igen." Sa hon och log ömt.

Olivia skrattade. "Du hade väl gjort samma sak mot mig, eller?" Hon fnittrade och rörde om en en gryta.
"Hjälper du till att servera sällskapet med oss sedan? Det är mycket mat som greven har önskat. Men du ska äta upp först."

Alice kunde inte låta bli att le. Jo hon hade gjort samma sak.
"Jo jag hade gjort det." Sa hon och såg ner.
"Om det verkligen behövs. Jag är orolig att behöva vara däruppe. Det skrämmer mig på ett sätt som är svårt att förklara." Hon åt upp och reste sig sedan.

Olivia tvekade. "Okej, någon av de andra kan gå istället för dig, om det är okej att du städar då istället?", frågade Olivia utan att se på Alice. Hon var för fokuserad på att hacka örter.
Hon kommenterade inte Alices rädsla. Men hon kände igen sig. Olivia hade också känt ett obehag när hon kom hit. Speciellt innan hon visste att greven och hans sällskap var vampyrer.