The cold in our bodies [PRS]

Hon kom efter och satte ner sina fat. Sa inget själv utan förde undan håret och vände sig om för att gå. Hon hörde skratten och såg mot Olivias rygg.
"Alice kan du stanna en stund?" Cecilias röst var mjuk men vass.

Olivia stannade också ett ögonblick när hon hade hört Cecilias ord. Men hon vände sig inte om, för det var inte till henne hon hade talat till.
Hon tog ett steg till och kikade sedan över axeln mot Alice för att se hennes reaktion. Olivia ville försäkra Alice att det inte var någon fara och Olivia skulle inte vara långt bort ifall hon behövde henne.
Alla i sällskapet vid bordet höjde nyfiket sina blickar och såg mot Cecilia- vad hade hon i kikaren?

Hon log mot Alice och såg mot Rionn.
"Jag hörde att ni pratat om ditt hem tidigare. Vill du inte göra oss sällskap? Prata om ditt hem?" Frågade hon mjukt och såg mot Ivan.
"Du är säkert lika intresserad som vi andra. Så låt henne ta en plats.."

Utan att svara Cecilia, visade Ivan med handen att Alice kunde slå sig ner vid bordet med de andra. Rion var också nyfiket och lutade sig något närmare för att lyssna riktigt noga.
Leo, som inte hade sagt något på väldigt länge, tog en tugga av maten och smakade noggrant innan han svalde den. Som att han ville att hans sväljande ljud inte skulle störa stämningen i rummet.

Alice tvekade och såg på Olivia. Hon var inte beredd på detta men slog sig ner och såg ner på den tomma tallriken framför sig.
"Seså vill du ha något?" Cecilia såg mot Olivia med ett mjukt leende.
"Du är fri att gå." Sa hon och nickade.

Olivia lämnade rummet utan att säga något mer.
"Det var väldigt gott, som vanligt, om jag får säga det själv!", skrattade Rion med en tugga mat i munnen. Han sköljde ner det med drycken, inte alls lika försiktigt som Leo hade gjort alldeles nyss.

Alice vågade inte röra sig utan såg ner på den tomma tallriken. Skruvade lite på sig och hörde alla som åt.
"Ska du intee ha något? Mat, vin?" Frågade Cecilia och sträkte sig efter en skål med mat.
"Sen vill jag gärna prata om ditt hem. Varför får du inte prata om det?"

Ivan höjde intresserat på ögonbrynen. Skulle de äntligen få höra anledningen till varför Alice inte fick berätta om sitt hem? Maurice verkade också nyfiken, eftersom han log lite av iver.
"Ja, ta. Det finns så det räcker åt oss alla.", instämde Rion och tog en klunk till av drycken.

Hon såg upp och sträckte ssig efter ett stycke bröd som ångade av värme och tummade på det.
"Hur vill ni veta?" Frågade hon tyst.

"Kan du inte bara berätta?", sa Rion otåligt. Han hade fått nog av att hon inte fick säga något. Vilka andra sätt fanns det? "Eller skriv det? Du sa faktiskt inget om att du inte får skriva!" Rion hytte med fingret som att han äntligen kommit på lösningen.
"Vi vill bara veta.", förklarade Ivan och Maurice nickade instämmande.