The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på honom och rynkade pannan. Varför ville de veta så gärna?
Hon svalde och såg sedan ner.
"Ja jo det skulle ju fungera. Men det är inte smart."

"Varför är inte det smart?" Nu var det Maurice som talade.
Något i hans blick fick Ivan att tro att han visste något, eller iallafall att han hade någon fundering. Eftersom han såg misstänksam ut. Han hade ju talat om tidigare kontakter och häxan som han tyckte de skulle komma i kontakt med. Visste han något?
Rion kikade på Cecilia. "Vad tycker du vi ska göra, Cecilia? Har du något bättre förslag? Du som känner Alice så bra, menar jag."

Hon blev obekväm. Med allas blickar på sig skruvade hon på sig.
"För att..." Hon såg sig om och gömde sedan sin brödbit.
"Min by." Hon pekade på brödet och kved sedan till. Lade en hand över bröstkorgen och kramade till. Ansiktet i smärtor.

Först hade de varit ivriga att få höra- äntligen skulle de få veta mer om Alice och hennes bakgrund. Men stämningen ändrades något i samma sekund som Alice verkade ha ont. "Alice! Vad händer?", sa Ivan. "Har du ont?", frågade Rion och lutade sig fram för att se på henne bättre, men bordet tog emot. Han skulle behöva gå runt bordet för att komma närmare henne.

Hon kramade allt hårdare. Andningen blev hårdare och hon kved nu till.
"Ont" Pep hon fram och äntligen slappnade hon av. Men bara en aning och hon utade huvudet mot tallriken och darrade.

Maurice var först att komma upp på benen. Den långhåriga vampyren rundade bordet och gick fram till Alice. Han sjönk ner på knä och lade försiktigt en hand om hennes nacke för att titta närmare på henne. Se efter hur illa hon verkade vara. "Alice? Hur mår du?", sa han lågt. En rynka av oro syntes i hans panna. Rion och Leo hade också ställt sig upp. Det hade gått så fort. Och det var skrämmande.

Hon kved av smärta men ryckte till av kylan från Maurices hand.
"Smärta." var det ända hon fick fram.
Cecilia var på benen och hade sprungit ut. Kom snart tillbaka.
"Det kommer vatten snart. Flickorna är på väg." Sa hon och såg på Alice.
"Hon är likblek ju"

Maurice försökte se efter ifall det fanns något i Alices ansikte som skvallrade om hennes tillstånd. Han medgav för sig själv att hon såg likblek ut och illa däran. Vad tusan var det som hade hänt? Det hela hade hänt på ett ögonblick. Han hade varit sig själv för bara sekunder sedan.
"Var har du ont?", frågade Maurice lugnt samtidigt som han undersökte Alice närmare. Ivan sträckte en aning på halsen för att få sig en tydligare överblick.

Hon kunde inte få fram utan kved. Ansiktet i plågor och flåsade ansträngande.
Lottie och Charlotte kom in med en balja och såg oroad ut.
"Borde hon inte ligga? Det finns en.." Lottie tynade. De hade inget att säga till om utan ställde ner baljan och räckte Maurice en ren trasa.
"Ska vi hämta något mer?"
Alice kände hans händer. Deras röster var som mummel och hon slöt ögonen igen.

Maurice såg fortfarande bekymrad ut över Alices tillstånd. "Jag tror dina tjänarinnor har någon idé, Ivan. Jag kan inte undersöka henne såhär. Vi måste flytta henne." Han tittade mot Rion. "Hjälper du mig? Vi lägger henne ner på golvet, på den mjuka mattan därborta." Han nickade mot en något så likt en ryamatta, i en vit färg. Rion nickade till svar och gick runt för att plocka upp Alice i sina armar. Försiktigt lade han henne ner på mattan och tittade närmare på henne en sekund längre innan Maurice böjde sig över Alice igen.
"Alice? Var har du ont?", försökte han igen och strök med fingrarna längst hennes panna, tinning, ner mot kinden. Sedan halsen, men där tvekade han. Lusten till att bita henne var stor och han var rädd att beröringen av hennes pulsåder skulle få honom att inte kunna hejda sig mer.